Vad är bebislycka?

IMG_7704.JPG

När bebisen blir som en själv. Skämt åt sido. Fick äntligen träffa Z och hennes lilla bebis häromdagen. Vi pratade så klart om bebisar. Närmare bestämt, varför ingen pratar om bebislycka, eller när den inte alls blir som man föreställt sig? Detta inlägg handlar inte om att inte älska sina barn. Inte alls, men om det tabu belagda ämnet att ibland är det väldigt kämpigt att vara mamma. Speciellt den första tiden. Det är en omställning som man självklart inte kan förstå förrän man har fått sitt lilla barn. Hur som helst, dagar när man inte ens hinner klä på sig, äta, duscha eller ens sova. Då ringer maken hem och säger att han blir lite sen. Det här är dagar då man räknat minuterna tills man hör låset vridas om i dörren och man en liten ynka stund kan få vara sig själv. Bara med sig själv. De här dagarna är det lätt att få ett litet hysteriskt utbrott när det inte går som man planerat. Det är då det dåliga mamma samvetet kickar igång. Fullt ut. Men vilken dålig mamma jag är som känner så här. Jag älskar ju mitt barn, varför känner jag så här? Dagar då man ifrågasätter allt. För väldigt sällan blir det som man kanske har föreställt sig. Men vi måste våga prata om det. Att det är inte alltid kul med små bebisar, det är tufft. Det är en liten person som man ska hålla vid liv 24 timmar om dygnet och som är helt och hållet beroende av en själv. Helt ärligt, jag skulle mycket hellre vara mamma ledig med min tre åring nu, än i början. Han är väldigt rolig att umgås med nu. Jag ska ju fortfarande hålla honom vid liv, men han pratar (mycket) och det går att resonera med honom. För det mesta i alla fall. Han var en väldigt onöjd bebis. Det krävde en hel del tålamod. Tålamod som är svårt att trolla fram när man har sömnbrist och äter dåligt för att man inte hinner. Jag saknade mitt liv innan den onöjda bebisen. Inte för brist på kärlek, men för att jag försvann. Det är tuffa känslor att tampas med. För man vågar inte yttra sig om det. Tänkt om någon skulle tro att jag är en dålig mamma, eller ännu värre, att jag inte älskar mitt barn.

Du kanske också gillar

6 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *