Skilsmässoskolan del I

IMG_5286

Att skilja sig är aldrig lätt. Det är alltid någon som blir lämnad. Oftast är den som lämnar längre in sin process. Det kanske är så att personen som lämnat också är den som går vidare först. Den river upp ännu mer, det ifrågasätts, det anklagas, det hotas (oftast med barnen som brickor.) och det skälls. Men av samma anledning som man inte kan leva med en annan person på grund av att man har barn ihop, måste man av samma anledning samarbeta. Vilket kan variera i grad så klart. Men en sak jag tycker att man borde vara schysst och tala om själv. Det är när man har träffat en annan, som barnen kommer att få träffa. Även om det är under premissen som ”vän” är det ingenting man vill höra från sina barn. Båda mina barn har fått vara budbärare för sina fäder i den frågan. Min äldste vandal talade om för mig att det bodde en flicka hos pappa. Det gör att kommunikation och samarbete blir lidande ganska rejält. Tilliten till den andre föräldern, som förälder blir skadad. Min yngste vandal berättade för mig i bilen idag om pappas nya flickvän. Jag är glad att han går vidare. Det har gått en bra tid nu. Men, där finns ett men. Jag har också bett att när det blir aktuellt med introduktion vill jag gärna veta det. Samt också träffa den här nya personen som kommer att spendera mycket tid med mitt barn. För mig är det den tuffa biten, att det finns någon annan där, som kommer att vara en mamma figur. Jag är trots allt den som gått igenom graviditet och förlossning, i mitt fall dessutom nersövd med kejsarsnitt. Så ska någon annan och få gosa med min lille vandal. Detta är så klart väldigt egoistiska känslor och så är det. Men den här känslan förstärks när den andre föräldern inte kan tala om detta själv. Att jag vet inte vem mitt barn umgås med. Det gjorde mig ilsken och upprörd. Därför att en skilsmässa i sig är tuff. Men när den är över och man inte har barn, så är det över. Men nu finns det helt plötsliga väldiga komplicerade konstellationer att ta hänsyn till. Jag har i sig väldigt svårt att kompromissa och är generellt kompromisslös när det kommer till mina barn. Det är ju så klart inte heller speciellt spännande att vara den som talar om att man träffat någon heller. Det var tufft. Det kändes som att jag sårade exmaken igen. Det gjorde jag också och det var hemskt. Det gick dessutom ganska snabbt. Men att inte veta är värre.

Du kanske också gillar

4 kommentarer

    1. Så är det absolut. Det blir ett extra lager. Att alltid sätta barnen främst, fast man ibland känner för att vara barnslig och hämndlysten.

    1. Så är det absolut. Det blir ett extra lager. Att alltid sätta barnen främst, fast man ibland känner för att vara barnslig och hämndlysten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *