Om att hålla ihop

IMG_6653

Den här lilla konsten om att hålla ihop, hur gör man? Det här frågan har gnagt mig, mycket. Självklart för att jag två kraschade äktenskap bakom mig, men också för att jag ser det från mina vänner. Många har varit gifta länge och älskar varandra. Jag vill också lära mig den konsten. Nu befinner jag mig mitt i ett nytt förhållande och jag vill att det ska hålla. Jag har analyserat på sätt jag inte gjort innan.

Jag glömmer aldrig i mitt liv när jag var 19 år och min bästa vän Karin tog med mig hem till sina föräldrar under ett lov när vi var hemma från Australien. Jag fick träffa hennes mamma och hennes bonus pappa, som har varit gifta i många många år. Det som slog mig var inte hur länge de varit tillsammans, utan att de pratade så fint till varandra och älskade varandra. På riktigt.

Jag älskar mina föräldrar, men några förebilder i kärlek har de verkligen inte varit. Det där ville jag ha. Men hur skulle jag få det? Jag har provat två gånger och inte lyckats. Självfallet ligger det inte bara hos mig, men jag vill undersöka och se om det finns någonting som dessa par gör. För absolut är det så att alla par går igenom kriser. Men hur kommer igenom dessa, tillsammans? Det finns fler än jag som är intresserade av denna fråga. Frida och jag ska träffas imorgon och planera lite för girltalk videos vi ska spela in. Där ett av ämnena är just detta. Hur håller man ihop kärleken? Spännande!

Continue Reading

3 års trotset

IMG_7511

På engelska heter det the terrible twos, för det känns som att det börjar där någonstans och eskalerar runt tre för att aldrig försvinna. Någonsin. Tre års trotset som den också heter. Jag har haft lill terror hemma extra dagar eftersom hans pappa är på kurs. Självklart skulle jag åka på något trevligt litet virus som har gjort mig så himla dålig att jag faktiskt tyckt väldigt synd om mig själv. Hur som helst, trotset börjar så fort han öppnar sina ögon. God morgon säger jag och svaret blir nej. Automatiskt. Nej. Hur är detta möjligt? Hur kan allting vara nej? Hur kan det få plats med så mycket ilska i denna lilla kropp undrar jag. Idag så var det dessutom så pass roligt att jag har tappat min röst. Det är en rolig lek. -”Mamma vad säger du? Jag hör inte dig.” Då får man per automatik göra allting, eller? Men självklart är det måltiderna som är roligast att säga nej vid. Vad lill terror lever på, det vet jag inte. Han tycker inte om att äta. Vilket är en stor sorg för hans kulinariska mor. Hur som helst, trugandet vid varje måltid har tydligen inga gränser. Han är aldrig hungrig. Jag har varit så pass icke pedagogisk att jag i ett desperat försök få honom att förstå att om man inte äter måste man åka till sjukhus och bli matad genom dropp. Det gick ju bra, han åt. Men han är livrädd för doktorn. Idag åt han efter några hesa uppmaningar i alla fall en halv fisk. Allting någonting. Men jag väldigt trött på nej och jag vill inte. Det är mantrat hemma. Kanske ska visa honom yes man.

Continue Reading