Ett syskon på väg

syskon

Pratade med min kompis A häromdagen. Hennes ex ska ha barn med sin nya tjej. Det var egentligen ingenting oväntat. De har varit ihop ett tag och hon har inga egna barn. A och hennes ex har två, som numera är ganska så stora. Men även om det är förväntat att det kommer att ske är det en smärre chock när det händer. Speciellt när nyheten reduceras till ett sms sent på kvällen.

Man kan göra som man vill, men jag kan tycka att berätta själv och öppna upp för en dialog kring det är det enda rätta. I alla fall om man har en hyfsad relation och kan prata med varandra. Det är trots allt så att även om exet inte på något sätt är iblandad i det nya barnets liv är hon/han indirekt iblandad eftersom barnen man har ihop blir syskon till det nya.

Jag minns inte helt vad jag kände när ex-make nr 1 skulle skaffa barn sin nya. Det jag väldigt tydligt minns är när jag och stor terror skulle hälsa på hans lillebror. Jag fick hålla honom och den märkliga känslan av att det här är mitt barns syskon. Ett syskon jag inte har att göra med, alls, om föräldrarna inte vill det. Men som ändå eventuellt kommer att ha likheter med sitt syskon, kanske liknar de till och med varandra. Men jag har ingen som helst rätt till det här nya barnet, som är mitt barns syskon. Det tyckte jag var den konstigaste känslan.

Första gången upplevelserna som jag så intimt delat med en annan person, de skulle upplevas igen, fast med någon annan. Jag misstänker att den känslan är hyfsat märklig för den nya partnern också.

Men kanske är det så att man bara måste bestämma sig för vilken relation man vill att barnen ska ha till sitt nya syskon. Ska man endast ha en varannan veckas relation eller vill man att de ska känna av sina syskon hela tiden? Då kanske man kan bjuda in exet i konversationen också.

Jag tänkte så här, om någonting skulle hända min ex-makr nr 1 exempelvis, skulle det rent praktiskt få konsekvensen att min store vandal inte får träffa sin lillebror. Eftersom pappa är ute ur i bilden och jag eventuellt har en frostig eller en icke relation till den lillebrors mamma. Jag ville inte ha det så. Det ligger på oss vuxna att åtminstone försöka se till så att barnen får en bra relation.

Nu upplevde jag personligen aldrig att jag var utesluten ur relationen, tvärtom, jag var alltid välkommen. Jag har också passat lillebror Alex och vi har hittat på saker tillsammans, mammorna och barnen.

Men det är oerhört känsloladdad och mycket dyker upp till ytan. Man tänker mycket hur det var när man själv skaffade barn, ens egna förhoppningar och allting annat. Kanske har man önskat sig fler barn ihop, men det inte blev så. Men jag tror om man bara bjuder in från varsitt håll och låter relationen ta tid så växer det nog fram. Men att inte utesluta någon ur konversationen.

stjärnfamilj

Continue Reading

En lillebror åker på semester

stjärnfamilj

Idag åkte lillebror iväg med sin pappa och hans vänner på semester.

Det är den här delen av en skilsmässa som jag tycker är konstig att vänja mig vid. Att syskonen delas och får olika sommarupplevelser. Så klart är det så vid vardagar också. Men jag har större inblick i vardagen, det händer liksom liknande grejer vecka till vecka. Speciella tillfällen delas oftast också.

Storebror har ju dessutom en annan lillebror också hos sin pappa. Han får en dos av varje lillebror varje vecka.

Men just att de får helt olika sommarlov. Det är en märklig känsla. Ännu märkligare är att jag inte är med och skapar minnen och upplevelser med honom vid dessa tillfällen. Det är underbart att han har en pappa som gör det. Men just känslan av att stå utanför det.

Jag tror att han kommer att ha det utomordentligt roligt. Han har tillgång till en drös av kompisar och andra vuxna. Men min högst personliga och ego känsla tycker att det är sorgligt, att jag och storebror inte får dela detta med honom.

Stjärnfamiljen är trots allt inte komplikationsfri på något sätt. Oftast går det bra, men vissa dagar är så klart jobbigare. Idag är en sådan dag.

stjärnfamilj

 

Continue Reading