Mamma

I går var som bekant mors dag och jag vaknade av att min lille papegoja glad i hågen utropade att han var hungrig. Vi gick upp medan alla andra låg och sov. Jag kände hur jag också hade velat sova, bara en liten stund till. Men han fick frukost och vi satt i soffan och pratade.

Le Boyfriend vaknade också och jag fick mumsig frukost och fina gula blommor. En stor familj vid bordet.

IMG_8998

Min store tweenie gick och handlade blommor för sina egna pengar och valde med omsorg. Det var ett fint kvitto på en kärlek som testas så många gånger.

IMG_8997

Vi skulle också fira min kära mor, kvinnan jag har haft det längsta och mest komplicerade kärleksförhållandet till.

IMG_7371

När jag var liten var jag alltid noga med att påpeka att jag minsann var hennes första kärlek. Jag kom först och den första kärleken är svår att konkurrera med. För mig var det helt obegripligt att hon kunde älska mig och min lillebror lika mycket. Hur fick man plats med det.

Jag var i ärlighetens namn lite orolig för det när jag fick mitt andra barn, tänkt om jag bara hade fått en pott kärlek? Den potten var redan utdelad. Så fel jag hade. Kärleken är obegränsad.

Jag slutar aldrig att vara min mammas barn och vi kliver snabbt in i våra roller när vi ses. Hon förmanar mig, läxar upp mig, och ger mig råd. Jag vet nu att det kommer från en kärleksfull plats. Att visa oro är hennes kärleksspråk, att aldrig sluta oroa sig. Men det är också en skön känsla att veta att det i oron alltid finns en famn att falla in i.

Min mamma säger alltid sanningen som hon ser den, inget hymlande eller inbäddande. Det är inte alltid det jag vill höra, men jag är likadan.

Nu när jag äntligen börjar bli vuxen börjar jag förstå min mamma och hennes historia mer. Jag ser hur bitarna i pusslet börjar passa ihop.

Min mamma har lärt mig hur jag ska ta vara på mig själv. Hon stred för mig på ett sätt som jag idag är både tacksam och lycklig.

När man kommer från en väldigt mansdominerad kultur och fått uppleva vad det innebär, var hennes viktigaste ord: Var aldrig beroende av en man. Speciellt inte ekonomiskt. 

Jag kanske har tagit det rådet lite för bokstavligt talat, men även där känner jag hur hoppet gror.

 

Du kanske också gillar

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *