Klädbytardag

KonMari method

Som i ett led att uppnå inre frid, genom att bli en medveten konsument, har jag idag anordnat en klädbytardag. Vi har alla dessa fina plagg som vi aldrig någonsin kommer att använda, men som säkert skulle passa fantastiskt på någon annan. Därför kommer mina tjejkompisar hit i eftermiddag med 3-4 plagg var. De kommer att hängas upp, så kommer man att få ta lika många som man kom med.

Nya kläder som samtidigt är snälla mot miljön, god fika och fantastiska kvinnor. Vägen till medvetande är rolig om inte annat.

Jag har den senaste tiden verkligen rannsakat mig själv och mina konsument vanor. Jag har väldigt länge varit väldigt petig med vad jag stoppar i mig. Att det helst ska vara ekologiskt, stötta det lokala och vara bra kvalité. Framförallt äter jag bara det jag tycker är gott. Jag äter inte mat jag inte tycker om. För det gör mig hemskt olycklig.

KonMari method

Men på andra områden har jag varit efter. Jag har, precis som många andra, handlat kläder för att döva känslor. För min del har det oftast varit problem med självkänslan. Om jag bara köper den kjolen kommer jag att bli en annan person, en bättre version av mig själv. Känner ni igen er?

Men som man också ganska snart märker, så går den känslan oftast över ganska snart. Kvar är dock den ruttna känslan av otillräcklighet. Den har jag jobbat på, genom att göra saker jag faktiskt mår bra av.

Men det senaste året har jag, helt då enlighet med KonMari metoden känt efter om plagg/prylar verkligen kommer att göra mig lycklig. Vissa saker är ju såklart bassaker som inte gör mig lycklig på något sätt, men som behövs, ur ett praktiskt hänseende i alla fall.

Men jag har försökt byta saker, varit kreativ med det jag har och återanvänt. Jag har säkert möblerat om 150 gånger innan det nu känns rätt. Jag har plockat bort saker, ställt det annorlunda och faktiskt gjort mig med stora möbler som tyngde mig. Varför? Jo för att de var en dörr till det förflutna. Nu är balansen återställd. Jag har inte heller ersatt det med någonting annat. För jag behövde egentligen inte det insåg jag när det var borta.

Vi blir så ofta definierade av prylar vi har och prylar vi tror att vi behöver. Det är så lätt att glömma bort vem egentligen är.

Missförstå mig inte, jag tycker om att klä upp mig och jag tycker om fina saker, framförallt vackra ting i färg. Men jag är mycket mer selektiv och jag känner efter. Jag säger så ofta att jag behöver vissa saker, det gör jag inte. Men jag vill ha. Vill jag ha det tillräckligt mycket införskaffar jag det till slut. Men då har det ofta en utvald plats i hemmet.

 

Du kanske också gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *