Feminism på internationella kvinnodagen

feminism

Jag var tonåring när jag insåg med rasande sanning att jag var feminist. Insikten kom när jag började gå ut själv med mina tjejkompisar. Min mamma varnande mig. Gå inte genom en mörk park, bete dig ordentligt, visa inte för mycket hud och drick inte alkohol, fulla kvinnor är lättare offer.

Jag vet att det var för hon är var rädd om mig och att hon försökte beskydda mig. Men det är så det börjar, skuldbeläggande av kvinnor. Det vill säga att om jag nu är full, visar för mycket hud (hur mycket är för mycket egentligen?) flirtar och blir våldtagen så får jag skylla mig själv? Jag har trots allt blivit varnad för att inte röra mig på vissa platser vid en viss tid. Eller bete mig på ett sexuellt sätt. Men här är grejen, man ber aldrig om det. Det är därför det kallas våldtäkt.
 
Jag var inte rätt flicka att säga dessa uppmaningar till. Rebellen och feministen inom mig var rasande! Jag skrek tillbaka:
”jag ska kunna gå naken genom parken 5 på morgonen och ta på mig själv utan att någon har någon som helst rättighet att ta på mig.”
Men det är inte så världen fungerar fick jag som svar tillbaka. 
Nej, det skulle inte ta så lång tid innan jag blev varse detta. Bara för att klargöra, jag aldrig blivit våldtagen. Däremot har jag blivit objektifierad, sexuellt trakasserad och även kallad hora ett antal gånger för att: 
-jag inte besvarat en invit
-inte gett uppmärksamhet till killen som visslar efter mig
-inte velat följa med hem, för att flirtat men stannat där
-för att jag inte velat dansa 
Listan kan göras väldigt lång. Jag har också blivit tafsad på, otaliga gånger. På mina privata delar. Av okända män, som tyckte att de kunde ta sig den friheten, att röra mig. För att de ville det. Det är de enda gångerna jag har besvarat någon med våld. 
 
Aldrig förr har kvinnors rättigheter varit mer aktuell att kämpa för än nu. Med en pussy grabbing man som sitter på stor makt, over there. Som dessutom påstår att ingen respekterar kvinnor mer än vad han gör. Med en Ryss som godkänt ett lagförslag som ger män rätt att slå sina fruar. Polen som inskränker kvinnors aborträttigheter. Allt detta gör mig inte bara orolig utan även förbannad. 
 
Jag känner att det är min demokratiska skyldighet som kvinna och människa att sprida feminismen. Att stå upp för vår plats i både det offentliga rummet, men även i det privata. Ingen ska få bestämma över min sexualitet, min kropp eller min personliga integritet, ingen. Den bestämmer jag själv över, tack så mycket! 
 
Men många tycks ha glömt bort att feminismen fortfarande behövs, vi är långt ifrån jämställda. Många förknippar också ordet feminism med manshatare. Att det handlar om att hata män och inte raka sig under armarna. Det finns så klart alla typer, som alla typer av ismer.
 
Men feminism betyder att jag som kvinna har ett val. Att få välja var jag vill jobba, vilka kläder jag ska ha på mig, om vill bli gravid eller inte, var och om jag vill studera.
 
Det är feminism. Att jag som kvinna får välja vilket liv jag vill leva. Det har gjorts massiva framsteg för kvinnor, tack vare feminister som vågade stå upp för oss allihopa. Men det pågår fortfarande en kamp. Jag vill fortsätta att föra den kampen vidare, speciellt till mina pojkar. Speciellt en dag som denna som ger oss möjlighet att internationellt komma samman. 
 
Caitlin Moran förklarar det väldigt träffsäkert i guide to be a modern feminist 

och snälla läs 12 things men don't know about women.

Du kanske också gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *