Ett tu delat liv

När man får barn kommer man knappt ihåg livet innan. Livet innan upphör på någon sätt att existera. Vad gjorde man av all sin fritid innan? Frågan är snarare hur man hinner med en fritid nu? Vilket minskar markant med varje barn och ju yngre de är. När man skiljer sig har man helt plötsligt en massa tid över, för sig själv, till sina vänner och sitt nya förhållande om man har ett sådant. Det är en så märklig känsla i kroppen. Jag kan sova ut på morgonen om jag vill, men jag vaknar ändå tidigt. Jag tänker på hur killarna har det, vad de har för sig, vilka de träffar och det känns så konstigt. Jag är mamma, alltid, 24 timmar om dygnet från det att de föddes. Men halva tiden ska jag koppla bort det. Det är mycket tid. Jag kan naturligtvis hitta saker att göra. Jag har trots allt för det mesta väldigt mycket energi. Jag sätter igång projekt, som jag har svårt att avsluta och jag har en lista av vänner jag gärna vill träffa. Men det är ändå tomt. Konstigt att se deras obäddade sängar (finns så mycket roligt vi vill hinna med att bädda sängen liksom aldrig kommer med på prio listan.) med pyjamasen liggandes ovanpå och veta att de är geografiskt nära men ändå så långt bort. Jag har alltid lite ångest när det blir fint väder och vi ska ut. För jag är alltid lite rädd att vi ska ses ute. Naturligtvis inte av anledningen att jag inte vill träffa mina terrorister, utan vad händer när de vill följa med mig hem? Jag är deras mamma, vi har ett hem – tillsammans. Så klart att de får följa med hem. Men där finnas en annan förälder som en vecka innan längtat lika mycket som jag har nu. Det är alltid en pågående debatt vad som är bäst för barnen när föräldrar skiljs. Vad är bäst? Det vet man nog bäst inom sin egen familj. Det finns inte en paketlösning som passar alla. Alla barn är olika och föräldrar har olika förutsättningar. Men jag tror att ju bättre kommunikation vi ex har med varandra, desto bättre förutsättningar för barnen. Både när det gäller att spela oss föräldrar mot varandra, men också när det gäller att barnen får ta ansvar för saker de egentligen inte ska behöva axla.   

Du kanske också gillar

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *