En styvmoders bekännelser

attvaravass

Idag blev jag intervjuad av en himla behaglig reporter från Amelia. Vi skulle prata om stjärnfamiljen. Hur man egentligen gör för att få det att fungera? Speciellt då vid jul och andra högtider. Jag tänker så klart inte avslöja allt vi pratade om, för det får ni läsa om.

Men har tänkt mycket på vår konstellation. Det är många människor involverade. Även om jag inte träffar alla ofta, eller regelbundet, så finns de där. Med i periferin. Jag försöker för det mesta förhålla mig pragmatisk till saker. Finns det ett problem, så vill jag lösa det. Men ibland tappar även jag tålamodet. Då är det tur att jag har vänner som också sitter i samma båt. Nästan i alla fall.

stjärnfamilj

Häromdagen träffade jag en av mina vänner, som också lever i en stjärnfamilj. Det var så himla skönt att få ventilera. Att få säga vissa saker, som man tänker, men inte riktig vet var man ska placera. Att det är sjukt svårt ibland. Att oavsett hur man än vrider och vänder på det så är det naturliga att ens egna barn sätts främst. Helt ärligt jag tycker det är jätte svårt att alltid vara rättvis. Men samtidigt för att alla ska bli nöjda, är det rättviseprincipen som måste få reda. Alltid.

rättviseprincipen

Precis som med nästan allting annat. Det som verkar leda till oreda i ett förhållande, är förväntningarna. Alla dessa outtalade förväntningar. Som inte alltid infrias. Som kanske aldrig kommer att infrias.

Jag har en mamma roll, men utan rättigheter. Jag får ta hand om, plåstra om, lägga trösta, laga mat och allt det andra som tillhör. Men jag kan inte bestämma någonting. För jag har ingen föräldrarättighet. Men jag har däremot en skyldighet. Allt det där vi lär våra barn, att med rättigheter kommer skyldigheter. Här är det inte så. Jag kan såklart ha en åsikt. Men det är också en svår balans tycker jag. Vad kommer åksikten leda till? Det är inte alltid konstruktivt.

stjärnfamilj och bonusbarn

Du kanske också gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *