En arg vit kvinna

Oprah quote
Man måste säga någonting om gårdagens val. Det finns massor att säga, ändå tar orden slut någonstans. Jag är arg, jag har så mycket ilska inom mig. Inför det osagda, inför den konservativa högerextrema våg som sköljer över västvärlden. Den som vill ta kvinnorna tillbaka till medeltiden.
När kvinnorna hade vita arga män som bestämde över dem, när kvinnorna inte fick bestämma över sin egen kropp och en när minoriteter från andra länder ansågs vara billig arbetskraft.
För jag tänker hur kan missnöjet vara så stort bland den vita medelklass mannen? Har inte den gruppen haft det väldigt bra i århundraden? Jag pratar inte enskilda människors öden. Utan som en grupp. De har haft det bra. Beror missnöjet på att de inte har någon att härska över? Helt plötsligt har mattan dragits under fötterna på denna grupp. Som nu också får börja kämpa som andra grupper i samhället. Helt plötsligt är det inte gratis med någonting för att du är vit medelklassman, kan det vara så?
Men kvinnorna då, säger man? Kvinnor har också röstat. Ja, jag vet, alla grupper har röstat fram denna era av vit mansdominans. Men det är också svårt att jämföra vårt sätt att leva. Det är ett land där jämlikheten inte kan jämföras med den i landet där vi bor. Vi har också lång väg kvar att gå, men de är ljusår ifrån oss. Det är fortfarande vanligt att kvinnan är hemma när familjen får barn, aborträtten är någonting som uppe för diskussion, på riktigt.
Det diskuteras huruvida en kvinna ska få bestämma över sin egen kropp. Om det inte skulle vara tillräckligt med skäl att en kvinna som fri människa ska bestämma över sig själv och sin egen kropp.
Så finns det en intressant hypotes i Freakonomics av Levitt och Donohue, som belyser den samhällsproblematiken när ett liv ska räknas som liv från cellens skapande. Nämligen Row vs Wade, fallet som legaliserade abort i USA. På 70-talet när New York var befäst med kriminalitet, gjordes det en del punktinsatser. Däribland ökade man polisstyrkorna och deras synliga närvaro. 18 år senare, i början av 1990 talet kunde man se att kriminaliteten sjönk. Men det var inte ökad närvaro som gjorde denna fantastiska insats, utan det faktum att kvinnor fick bestämma över sin egen kropp. Helt plötsligt föddes det inte barn som var oönskade av kvinnor som inte kunde, inte ville ta hand om dem. Utan genom att få makt över sin egen kropp, föddes inte dessa barn, som i stor utsträckning begick brott.
Det är klart att det är synd om den vita arga mannen. Samhället har nu daltat och tagit hänsyn till minoritetsgrupper, gett dem samma rättigheter, de härskar inte ensamma över världen de lever i. Det finns konsekvenser för handlingar som görs. Nu sitter dessutom en man vid makten som gör sexuella ofredanden till någonting legitimt. Någonting som man får lov att göra, för att man är man? Naturligtvis gäller inte detta alla vita medelklass män, men tillräckligt stor grupp, med tillräckligt många för att kunna mobilisera andra grupper för att kunna leverera gårdagens valresultat.
Jag tror ärligt talat att teorin om att han inte pratar som en politiker, medan den välartikulerade  och erfarna kvinnan sågs som en politisk elitist är väldigt förenklad. Självklart tilltar den sortens retorik människor som känner sig bortglömda, marginaliserade, som att ingen lyssnar. Men jag tror inte att det är hela sanningen.
Det är en rädsla som späds på, som vi ser även på hemmaplan. Det är mycket rädslor. Man ska inte underskatta rädslan av att förlora makt.

Du kanske också gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *