Det är inte du, det är jag

När lillebrors pappa fick en ny flickvän, ville jag så klart träffa henne. Eftersom vi har barn ihop kändes det viktigt. Men lillebrors pappa ville inte att jag ska träffa henne. Anledningen var att han trodde att jag inte skulle tycka om henne. Han hade delvis rätt. Men det är ingenting personligt. Det har faktiskt inte alls med henne att göra. Men allt med mig själv.

Jag funderade mycket på det han sa, och mindes tillbaka när storebrors pappa flyttade ihop med sin numera ex-fru nummer två. Av olika anledningar var vår relation inte komplikationsfri i början. Hur som helst, jag har samlat mina tankar om varför det är svårt för vissa av oss ex att tycka om den nya. I början i alla fall.  Men jag vill också poängtera att oavsett vad man känner är det aldrig okej att bete sig illa mot någon. Att bete sig illa för att man är sårad eller arg. Man behöver inte tycka om någon. Men alltid respektera.

Det är inte du, det är jag:

Det handlar faktiskt väldigt sällan om den nya kvinnan. Det handlar om vad kvinnan representerar. Det kan vara en miljon olika saker. Men för mig var det att på något sätt lyckades de bli den lilla familjen som vi inte lyckades att vara. Det handlade inte alls om deras relation på något sätt. Utan att jag tyckte att det var jobbigt att min familj som institution familj inte fanns längre.

Jag är på riktigt rädd att mitt barn ska älska dig mer än mig:

Jag vet att detta är helt irrationellt. Men det är en helt reell känsla. Ju mindre mitt barn var desto större var rädslan. Speciellt i lillebrors fall, han var där varannan helg. De kunde göra bara roliga saker. Medan jag var den som hade vardagen. Ju äldre mina barn har blivit har jag också blivit säkrare i min mamma roll. Jag vet att mina barn älskar mig. Men det betyder inte att de inte kan älska andra vuxna också.

Respektera gränser:

Om inte någonting annat är överenskommet finns det saker som är exklusiva mamman och pappan. Respektera dessa. Även om det är irrationellt i början. Men träd försiktigt.  Det gör det bara lättare i framtiden. Det är svårt att dela sitt barn halva tiden. Att veta att ens barn har ett helt annat liv som man inte är en del av, är jobbigt. Det är ego, men det gör det inte mindre jobbigt. När den nya flickvännen dyker upp på föräldrarmöten, eller lägger upp bilder på barnen på sociala medier och skriver ”mina” barn, svarar på meddelanden som var menade till pappan mm så är det inte bara frustrerande, det är respektlöst. Innan man har koll på situationen på hur man ska vara bra föräldrar tillsammans utan leva tillsammans är det känsligt att någon annan tar på sig en föräldrar roll. (Läs mer om det här.)

Exklusion:

Milstolpar man gärna vill vara med om med sina barn, men blir exkluderad. Är relationen infekterad och konfliktfylld, så kanske detta inte är så konstigt. Men om den inte är det, är det väldigt sårande att inte få ta del av milstolpar i ens barns liv. Första tanden de tappar, lära sig cykla, födelsedagar. Även om det inte verkar vara viktigt, så kan det betyda världen för mig. Nu menar jag inte att man måste fysiskt närvara vid varje sådan milstolpe, men berätta om det. Låt barnen ringa eller skicka en bild. 

Han behandlar dig bättre än han behandlade mig:

Den här är jobbig att erkänna för de flesta, men den är verklig. Många vänner har berättat om denna. Varför kunde du bättra dig för henne, men inte för mig? Den väcker ilska och småsinthet. Men beror ju faktiskt inte på den nya flickvännen. Finns en miljon anledningar till dynamiken i ens förhållande. Mitt förhållande exempelvis är helt annorlunda med le boyfriend än vad det var med mina ex-män. Men det innebär inte att det inte känns olustigt när man ser förändringarna man kanske har bråkat om.

Jag känner inte dig:

Jag tycker inte illa om dig, jag känner inte dig. Men ändå har du tillgång till mitt barn. Jag är helt säker på att du är en bra människa. (Jag litar på mina barns pappors omdömen) Men vi känner inte varandra. Hade jag inte haft barn med mitt ex hade vi inte behövt lära känna varandra heller. Men eftersom du har med mitt barn att göra måste jag känna att jag kan lita på dig. 

Många gånger handlar det om att lära känna varandra, vara ärlig och sätta gränser. Det finns människor som får energi av konflikter och dessa ska man undvika så långt det går. Även om det är ett ex. Men de flesta vill ha en relation som fungerar. Och ibland kan det lite arbete och tur utvecklas en vänskap. 

när ex et inte tycker om dig

 

 

 

 

Du kanske också gillar

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *