Bonusmammor del II

modern family

Jag har fortsatt mitt forskade kring bonusmammor med allt vad det innebär. Så jag gick direkt till källan för mitt första möte med en bonusmamma. Storebrors förra bonusmamma. Jag frågade henne om det inte var jobbigt att bli bonusmamma? Men inte i början tyckte hon och hon sa någonting som jag har hört från andra kvinnor i samma situation. Jag visste att om jag ville vara med storebrors pappa, och då fick det bara fungera. Men övervinner kärleken verkligen allting?

Så pratade vi om att hon visste att jag inte tyckte om henne. Jag har för övrigt väldigt svårt att hålla saker inne, saker syns i ansiktet även om jag är tyst. Jag förklarade att det var egentligen inte henne jag tyckte illa om henne på så sätt, det var hela situationen. Jag var ung, förstagångs mamma och storebror var så liten. Han var där varannan helg, fick en massa saker och de gjorde en massa roligt. Hon tog på sig rollen som ”extra” mamma med full fart och jag kände att han behövde ingen ”extra” mamma. Han hade ju en riktig redan. Men jag vet också att hon fick ta väldigt mycket ansvar för honom, så jag är tacksam att hon gick in i det som hon gjorde.

Jag kände mig utmanad i rollen som mamma, och när det väl kom till kritan så var jag rädd att storebror skulle tycka mer om henne än om mig. För så är det ju för det mesta, det man är rädd för tycker man illa om.

Men så sa hon att när hon fick barn förstod hon hela grejen, att hon hade känt på samma sätt. Men att fram tills dess hade hon trott att det var svartsjuka jag kände inför storebrors pappa och henne. Jag garvade, för det var så långt ifrån sanningen.

Hon berättade om sin egen bonusmamma, som hon tycker väldigt mycket om. Hon sa att hon längtade till de skulle flytta ihop när de var barn. Än idag har de en jätte fin relation och har ett fint förtroende för varandra.

Det är väl så att det ligger så mycket förväntan på en bonusmamma, just för att hon är kvinna. Är man för mycket, är det inte bra. Är man för lite, är man den elaka styvmodern. Det är just förväntningar och farhågor som kanske borde diskuteras innan en sammanfogning av familjer.

För jag tror, hade min relation till storebrors pappa varit mindre infekterad när han och storebrors bonusmamma flyttade ihop. Hade vi kanske kunnat prata mer öppet kring känslorna kring det hela. Men i det läget vi var kände alla att de behövde försvara sig och då blir det sällan bra.

 

Du kanske också gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *