Bonusmammor del I

bonusmammor

Jag lyssnade på ett avsnitt av Dear Sugar som handlade väldigt ärligt och uppriktigt om att vara styvmamma. Pratade också med mina vänner L och K om att vara bonusmamma.

De styvmödrar vi kvinnor har att förhålla oss till är de, elaka, från sagornas värld. Det är alltid kvinnorna som är elaka, aldrig männen. Så på något sätt är det som att antingen går man som kvinna in i den nya familjen med villkorslös kärlek eller så är du den elaka styvmodern. Som kvinna förväntas det många gånger av en att man ska vara moderlig och älska alla barn. Men så är det ju inte.

Den villkorslösa kärleken är svår till andras barn. För hur okomplicerat det än låter med den villkorslösa kärleken är den komplex. Jag vet att mina egna barn älskar mig, kvittot på kärleken är vår relation. Men det är svårt att få ett kvitto på kärleken till andras barn för den kärleken kan stå i direkt konkurrens med den biologiska moderns. Från barnets perspektiv.

Många gånger är också den biologiska modern, den som försätter relationen i komplexitet. När ett hat och bitterhet finns mot den nya kvinnan. Samtidigt som hon förväntar sig att kärleken till hennes barn bara ska infinna sig. Det kan bli svårt att ta till sig ett barn när den biologiska mamman konstant påminner om hon inte vill att den nya kvinnan ska vara där.

L berättar om hon var ung när hon träffade sin man och han hade redan ett barn. Hennes man hade levt olyckligt, men lämnade inte relationen på riktigt förrän hon dök upp. Men sig in i den nya relationen hade han en son, som hon tog mycket ansvar för. Men det hatiska behandlingen från hans mamma gjorde det inte lätt många gånger. Hon sa så elaka saker berättar L. Jag ville många gånger sänka mig till hennes nivå och säga elaka saker tillbaka. Men jag tänkte på den lille pojken, som inte förtjänande det. 

Infekterade relationer påverkar såklart den vuxna relationen. Den nya förväntar sig lojalitet samtidigt som det finns en förälder relation att vårda. För man måste kunna samarbeta kring barnen. Man kan inte bara häva ur sig vad som helst. När allt man egentligen vill är helt stänga ute den biologiska mamman, för det hon som orsakar konflikterna.

K berättar en liknande historia, den biologiska mamman är så besatt av förstöra den nya relationen att det skapat djupa konflikter i den nya. Eftersom barnen finns, måste hon också finnas. Barnen är dessutom så pass små att relationen mellan föräldrarna är viktig. Det gör att jag har så svårt att ta mig till barnen. Jag vet att det inte är ett vuxet sätt egentligen, men jag hatar henne för allt hon orsakar. Barnen är länken mellan henne och mig på något sätt. 

A berättar en annan historia. Hennes ex lät inte henne träffa den nya kvinnan förrän efter de hade flyttat ihop. Detta gjorde henne så frustrerad och arg att han faktiskt har saboterat deras relation som två vuxna till samma barn för en lång framtid framöver. Han stängde totalt ute henne och agerar som om barnen inte har med sin biologiska mamma att göra när de är hemma hos sin pappa och pappas nya. Barnen får inte ens ringa hem till mamma. Det gör mig så arg, oavsett vad han gör är jag ju deras mamma. 

Samtidigt i allt det här finns en förväntan på att den nya familjen ska ersätta den gamla. Nu är vi en ny familj och alla ska tycka om varandra. Men sanningen är att det är bara vi vuxna som valt varandra. Barnen har inte gjort det. Det är en bonus om de tycker om varandra. Men man kan inte förvänta det av dem. Den nya familjen är inte kärnfamiljen. Man måste respektera varandra och lära känna varandra. Men också acceptera att det tar olika lång tid för olika personer. Hur man går tillväga är också högst personligt.

 

Du kanske också gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *