Bonusbarn som blir bonussyskon

Vi har precis vaknat, eller rättare sagt en del av oss är vakna. Uteslutande är det alltid de två äldsta barnen som vaknar först. Men de är också alltid tystas. Jag tassar försiktigt upp. Ser fram emot att få sätta mig en stund i lugn och ro och få dricka mitt morgon kaffe. Icke, som ett brev på posten kommer lillebror upp.

– Mamma, sitt med mig. Jag sätter mig med kaffekoppen i soffan med lillebror. Tystnad råder. Le boyfriend’s två yngsta barn är alltid de som sover längst. Cirkusen har inte börjat ännu. Jag tänker på hur långt vi har kommit i vår relation till varandra. Barnen också. Jag tänker på hur vi har låtit alla i denna konstellationen hitta varandra.  

När man får bonusbarn i sin nya relation är en av de första frågorna, huruvida barnen trivs ihop. Det är absolut en stor bonus om de gör det, men det är ingenting som är självklart heller. Som vilken annan relation som helst är det till stor del personkemin som avgör. Tror också att många på något sätt tvingar ihop bonussyskon och försöker få till någon form av tvångstycke.

Självklart hade det varit fantastiskt om allting bara klaffade, men det gjorde det inte med oss. Det har varit en resa, som fortfarande är pågående. Från början var le boyfriend ganska inställd på att barnen skulle umgås, som syskon och på så sätt komma att tycka om varandra. Men jag höll inte med. Att tvinga på barn att leka med varandra varannan helg för att vi vill umgås trodde jag inte var den rätta vägen att gå. Dels så skulle barnen troligtvis inte välja varandra som lekkamrater i en naturlig miljö, dels så är mina killar nästan att räkna som ensambarn. Det är sju år mellan dem, vilket också innebär att de inte har behövt dela på saker eller leka med varandra. Medans mina bonusbarn är nära varandra i ålder och är vana vid att både leka med varandra och dela på saker. Det var som upplagt för konflikt både mellan oss som föräldrar och barnen.  

Så att förvänta sig att de bara skulle tycka om varandra kändes fel. Vi uppmuntrande och gjorde saker ihop. Men som i vilken annan vanlig familj som helst så har barnen också egna vänner och att umgås med dem var också viktigt, inte att bonussyskonen ersätter vännerna.

Nu har vi hängt ihop ett bra tag och relationerna sitter bra. Lillebror och M har hittat varandra och är numera oskiljaktiga busungar. Innan M kunde prata ordentligt var han inte en lekkamrat, utan bara en liten bebis. Nu är han en vapendragare. 

De två äldsta har varit svårast att få att gå ihop. De har en hel del liknande drag och båda blir lätt arga, vilket så klart kan vara jobbigt. När ingen ger sig. Men nu har de hittat ett sätt att förhålla sig till varandra. De skulle troligtvis fortfarande inte välja varandra som lekkamrater om vi inte var tillsammans, men det fungerar bra. De har inte bara liknande drag, men har även liknande intressen. Vilket de börjar inse och uppskatta. Nu sitter de på storebrors rum och skrattar åt någonting. 

I, som åldersmässigt är mittemellan barn har det nog svårast. Hon har också absolut lättast att komma överens med alla. Men åldersmässigt är hon varken stor eller liten. Men i takt med att de blir äldre, så förändras nog också relationerna över tid.  

Vår relation med varandras barn har ju trots allt också förändras. Man vänjer sig vid varandra och börjar uppskatta sidor hos varandra, som man också börjar tycka om. 

Men för oss har nog icke-tvånget fungerat bäst. Att det är okej att inte tycka om varandra, men alltid respektera varandra. Att försöka lösa konflikter emellan sig och prata. Att be om ursäkt när man sårar någon. Att ge varandra plats, både mental och fysisk. Att på något sätt inte försöka ersätta ”original” familjen med en ny och förvänta sig att alla kommer att tycka om varandra. Att bonussyskon inte förväntas ersätta kompisar för att det är lättast så. 

Absolut göra saker ihop, men att ta det successivt. Att respektera att människor tar olika tid på sig att lära känna och tycka om. Jag har skrivet mer om syskon i en modern konstellation här.

barnen

 

Du kanske också gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *