Att vara en ung mamma vs ”normalålder”

Jag sitter här med min datorn i knäet och en Ben Jerry’s och begrundar det faktum att jag fyller 35 år. Jag har varit en ung mamma och jag har varit en ”normalgammal” mamma.

att vara en ung mamma vs "normalålder"

När jag fyllde hade jag en massiv 30 års kris. Kraftig. Mest var det för att det jag hade förväntat av mig själv stämde inte överens med var jag var i livet. Men jag kan också nu i efterhand identifiera att jag mycket sannolikt fick en förlossningsdepression. För jag hade det väldigt jobbigt med mitt föräldraskap. Känslor jag inte kände igen och skammen över det. Mycket har hänt de senaste 5 åren.

Och idag gjorde någonting som jag ger till mig själv i födelsedagspresent, jag tog ett jätte kliv och ska göra någonting jag har drömt om länge. Men mer om det lite senare.
 
Jag har fått så många frågor om hur det var att få barn i tidigt kontra när jag var 30 och då mer normativt. Svaret är att jag vet inte. Jag vet inte om skillnaden är av ålder eller om det för att man lär sig mycket av nummer ett och gör lite annorlunda med nummer två. Jag var klart piggare och hade lättare att återhämta mig vid sömnbrist när jag var 23 år. Å andra sidan sov storebror inte igenom en hel natt ordentligt förrän han fyllde sex år. Jag var van vid att inte sova. Men jag har aldrig haft så jätte stort sömnbehov heller.
 
Men den största skillnaden tror jag inte ligger hos mig. Den ligger hos andra. Jag fick så mycket gliringar och kommentarer när jag fick storebror, som jag inte alls upplevde med storebror. När jag exempelvis gick för att få hjälp med storebrors adhd, jag visste inte att det var det då, men att det var någonting. Blev jag avfärdad, många gånger innan någon tog mig på allvar. Med orden, det är du som är ung och trött bara. När jag blev ensamstående kom det också in i bilden. Du är ung och ensamstående, så klart att du är trött. Men som mamma, oavsett ålder känner du att någonting inte är som det ska. För att jag känner mitt eget barn bäst. Det blev en lång kamp.

På stan fick jag ofta kommentarer när lillebror grät i vagnen, han är nog hungrig/varm/trött/fill in the blank. Då ska man le tillbaka och vara tacksam. 

Eller klassikern, åh du är så ung. Han var inte planerad va? Ville du inte göra abort? What? För det första vad har du med det och göra? För det andra var han både planerad och älskad. 

På bussen fick jag 9 av 10 gånger höra: ska du inte ha barnbiljett egentligen? Hur gammal är du?
Va? Nej, en vuxen tack. Ja det är trevligt att jag ser ung ut, men jag såg verkligen inte ut som att jag 15 när jag var 23. Jag får fortfarande kommentarer när jag och storebror går ut själva. Att han är min lillebror. När jag då berättar att han är min son kommer chocken i ansiktet. Ungefär som att jag blev bortgift när jag var 12 år. 
Men poängen är också att det avslöjar någonting djupare. Att en ung kvinna inte kan tas på allvar, att hon inte kan ta sina egna beslut. Att någonting som inte är normativt inte kan tas på allvar. För hon vet inte bäst själv. Jag vet att många kvinnor upplever att de som förstagångsmammor upplever mycket av detta också. Men kommentarerna kom oftast i samband med någonting åldersrelaterat. Men också att andra tyckte att de hade rätt att fråga/tycka/säga för att läxa upp mig. Jag har nämligen ALDRIG fått dessa frågor och kommentarer med lillebror. 

Jag har uppfostrat mina barn på olika sätt, men med samma värdegrund. De är olika som personer och har helt olika behov. Precis som de flesta föräldrar skulle jag tro, har jag varit hårdare mot storebror än mot lillebror. Jag var också mycket mer rädd och något av en hönsmamma. (Kan jag fortfarande vara.) Men med åren lärde jag mig att släppa på tyglarna. Storebror fick hänga med på allting och var ute på fler äventyr än lillebror. Men när jag var 23 år var jag nästan den enda som hade barn i vänskapskretsen. När lillebror kom hade de flesta barn. Vi umgicks på ett helt annat sätt. Precis som med allting annat så kommer erfarenheten av att göra. Inte nödvändigtvis av ålder. 

Du kanske också gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *