Att överleva en skilsmässa

kärlek

Oktober, med september som följer tätt, är då flest par ansöker om skilsmässa. Det finns sällan någonting som tär så mycket på ett förhållande som redan går på reserv batterier, som flera veckor semester ihop. Äntligen är man ledig! Men så blir det inte alls som man tänkt sig. Frustration och ilska tar över och känslan av att så här vill jag inte leva. Jag vill inte leva med dig. Oavsett vad det än är som gör att man till sist inte orkar mer är det inte ett lätt beslut. Det är tungt. Även om ett beslut i sig är en lättnad. Att ett beslut är taget och ångesten över det är slut.

Nu börjar det hårda arbetet med att överleva. Oavsett vem som tog initiativet och vem som till slut sa orden, är det en sorg. Det var ju inte så här det var tänkt. När man stod där och sa ja till varandra. Det är lång process med många känslor. Som man måste igenom. Ibland försöker man  fly ifrån dem på olika sätt. Men gör inte det, de kommer i kapp.

Så hur överlever man den då?

Detta är ju så klart väldigt individuellt. Vad som får en att må bra under en kris. Men för mig var det några saker som gjorde att jag snabbare kom på fötter.

Jag kan inte säga detta nog, men vänner. Fantastiska sådana. Som finns där, alltid. Som kommer med uppmuntran, lojalitet, cigaretter, chips, godis och aldrig någonsin dömer en. Jag fick säga precis vad jag ville, hur hemskt det än var. (Vi har alla i vår ilska sagt de sakerna man inte ens vill tänka, för tänk om det händer, då är det ju mitt fel. För jag tänkte faktiskt så himla starkt) Jo, vi har alla sagt det högt, mer än en gång.

Men försök att inte göra det när barnen hör. Oavsett vad är det alltid deras mamma respektive pappa. De måste få ha den relationen i fred.

Jag var väldigt omhuldad under mina skilsmässor. Både av mina vänner och mina föräldrar. Jag visste att om jag föll, fångade de mig. Det var långa samtal om allting. Jag behövde få hata, gråta, stampa och skratta.

Det här är så klart ingenting jag rekommenderar. Men jag har rökt igenom mina skilsmässor. Det är så jag jag hanterar svår stress tyvärr. Jag satt på min balkong, det var min fristad. Jag äter inte, för jag kan inte äta när jag är ledsen eller väldigt upprörd och jag dricker inte heller. Jo möjligtvis två glas vin. Men det smakar liksom inte alls lika gott när jag inte mår bra. Men under de minuterna som jag sakta har förgiftat mig själv, så har jag glömt allting annat. Just då är det bara det.

Ta bort varandra på sociala medier, jo överallt. Ta bort! Inte små tramsa med att bara sluta följa eller dölja grejer. Sluta följ och sluta vara vänner. Du vill inte se eller läsa och den andra vill inte heller det. Det kan vara oerhört plågsamt och leda till mycket ilska. Så delete.

Att bena ut det praktiska har alltid kommit först. Boende, dagis, skola, budget, barnbidrag, underhåll, lov, röda dagar, födelsedagar, allt, allt som är viktigt. Prata om det om ni kan, annars skriv ner önskemål och försök komma fram till en lösning. Hota inte, använd inte barnen som vapen och försök att inte säga fula saker om någon. Man kan också få samarbetssamtal via kommunen. Många gånger är det skönt med en neutral person i rummet, som kan bena ut kommunikationen.

Helst ska man ju skriva ett kontrakt om hur man vill ha det när man fortfarande är gifta/sambos och kommer överens och vill det bästa för varandra. Men då vill man inte tänka den tanken. Varför skulle vi skilja oss?

Men om det är möjligt gör det. Äktenskapsförord, samboavtal, önskemål som fanns när man ville det bästa.

Många försöker också vara ”normala” och käka söndagsmiddagar ihop och sådana saker. Det är inte att överleva, det är att skjuta upp problemet till ett senare tillfälle. Om inte annat så lär väl barnen bli en aningens förvirrade varför deras föräldrar kommer så himla bra överens nu och om de gör det. Varför ska de skilja sig?

Alla gör så klart precis så som man vill. Men enligt min erfarenhet kan man inte läka om personen man ska läka ifrån alltid är närvarande.

Min exmake nummer två, sa det rakt ut till mig. Att han ville inte ses, för det var jobbigt för honom och han var tvungen att gå vidare.

Därför är förskola och skola bra ställen att ha överlämningar på. Man slipper att ses och barnen behöver inte känna att de lämnar en av sina föräldrar för att gå till den andra.

Det kommer finnas tillfällen när detta (förhoppningsvis) kommer att fungera relativt smärtfritt och barnen kan springa fritt mellan föräldrarna. Men detta beror helt på hur vi föräldrar är mot varandra. Barn är otroligt lyhörda och plockar upp även det som inte sägs. Därför är det kanske bättre med att vänta med att umgås till när det känns ok.

Jag och min första exmake kan numera fira både jul och födelsedagar ihop med våra nya partners utan att det på något sätt känns märkligt. Vi satt senast igår och pratade om storebrors födelsedag. Men så klart det har gått många år nu och det finns inga minfält kvar.

bröllop
Bilden är från ett modell uppdrag jag hade.

 

 

Du kanske också gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *