Att leva med adhd

leva med adhd

Adhd kan beskrivas på en del olika sätt. Kaos i hjärnan, fumlighet, glömska, svårt att koncentrera sig, kärt barn har många namn. Men det jag skulle vilja säga kännetecknar det mest är känslorna. Känslan som hela tiden finns under ytan i ett explosionsartat tillstånd. Det finns ingenting som är lagom. Det finns ingenting som känns lite. Allting är mycket, nästan hela tiden. Det är upplevelsen av händelser som är starkast.

Orättvisor som upplevs otroligt starkt. Så när storebror kommer hem från skolan och säger att han inte har någon att leka med, gör det ont i mitt mamma hjärta. Men jag vet också att det inte riktigt är hela sanningen. Han ljuger inte. Men någonting har hänt där han upplever att han är utanför och det är orättvist.

Vi har varit på otaliga möten i skolan och pratat om detta, varit oroliga. Men det är alltid samma svar, han är aldrig själv. Han har alltid någon att leka med. Det känns betryggande. Men jag vet också att man kan vara själv i sällskap med andra. För det är just den där upplevelsen som är så starkt. Interna skämt som inte uppfattas, en blick, ett skratt som riktats fel, det tas personligt. För att allting är personligt. Det där filtret att hålla saker på avstånd tar tid att lära sig. Att läsa mellan raderna. Detta ger också en stark känsla av oro. Den går väldigt ofta hand i  hand med att ha adhd. En följeslagare kan man säga.

Oron att vara annorlunda, oron att inte ha kompisar och allmän oro att man har gjort fel. För att de flesta människor filtrerar ofta, säger inte helt vad de menar och vill undvika konflikter. Medan de som adhd ofta hamnar mitt i konflikten, för att de säger precis vad som poppar upp i huvudet på dem. Därför är det också väldigt svårt att förstå att andra inte är öppna och ärliga.

Just i det ögonblicket kan det vara där storebror exemplevis känner att hamnar utanför. Han vet på andras reaktion att han sagt eller gjort någonting fel. Men han vet inte vad. Oftast kommer han inte heller ihåg vad han sagt exakt, för att det är så många tankar som bubblar upp på en gång att det är svårt att kategorisera dem.

Det blir då också svårt att urskilja vad oron och eventuell ångest kommer ifrån. Det är så mycket, hela tiden.

Du kanske också gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *