3 års trotset

IMG_7511

På engelska heter det the terrible twos, för det känns som att det börjar där någonstans och eskalerar runt tre för att aldrig försvinna. Någonsin. Tre års trotset som den också heter. Jag har haft lill terror hemma extra dagar eftersom hans pappa är på kurs. Självklart skulle jag åka på något trevligt litet virus som har gjort mig så himla dålig att jag faktiskt tyckt väldigt synd om mig själv. Hur som helst, trotset börjar så fort han öppnar sina ögon. God morgon säger jag och svaret blir nej. Automatiskt. Nej. Hur är detta möjligt? Hur kan allting vara nej? Hur kan det få plats med så mycket ilska i denna lilla kropp undrar jag. Idag så var det dessutom så pass roligt att jag har tappat min röst. Det är en rolig lek. -”Mamma vad säger du? Jag hör inte dig.” Då får man per automatik göra allting, eller? Men självklart är det måltiderna som är roligast att säga nej vid. Vad lill terror lever på, det vet jag inte. Han tycker inte om att äta. Vilket är en stor sorg för hans kulinariska mor. Hur som helst, trugandet vid varje måltid har tydligen inga gränser. Han är aldrig hungrig. Jag har varit så pass icke pedagogisk att jag i ett desperat försök få honom att förstå att om man inte äter måste man åka till sjukhus och bli matad genom dropp. Det gick ju bra, han åt. Men han är livrädd för doktorn. Idag åt han efter några hesa uppmaningar i alla fall en halv fisk. Allting någonting. Men jag väldigt trött på nej och jag vill inte. Det är mantrat hemma. Kanske ska visa honom yes man.

Du kanske också gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *